Välkommen 2013!

Jag vill välkomna det nya året med att resumera det gångna årets händelser. Att minnas hur mycket man fått uppleva under året som gått kan få en att förundras över allt som man kommer att få vara med om under det kommande året.

Förra året skrev jag ett liknande inlägg om ”Kärleksåret 2011”. Det här året har bestått av mycket mera vardag och t.o.m. tunga perioder, men jag har fått se att kärleken även bär under sådana tider.

·         År 2012 inleddes i Vasa. Vi hade nyligen flyttat in i vår mysiga lägenhet, som skulle vara vår i fem månader, och det var första gången jag fick pröva på att bo i Vasa. Tiden i Vasa innebar att jag fick bo i samma stad som syrran, att vi fick stifta bekantskap med en ny församling, att vi fick träffa nya människor osv.
·         Pedagogikstudierna inleddes i januari och det var en ansträngande men givande studietermin. Jag fick se hur jag utvecklades inom läraryrket.
·         Till min födelsedag fick jag den finaste födelsedagspresenten hittills i mitt liv: jag fick reda på att jag skulle bli moster.
·         Under våren prövade jag för första gången i mitt liv på att springa på löpmatta, och jag gillade det. Det gjorde samtidigt att jag blev lite mer intresserad av löpning överhuvudtaget.
·         Under 2012 började jag intressera mig för stickning och har nu tagit mina första stapplande steg i stickandets ädla konst.
·         Lillebrors studentfest firades tillsammans med släkt och vänner.
·         Jag och Anders spenderade den första sommaren tillsammans som gifta. Jag fick stifta närmare bekantskap med villaliv genom att tillsammans med Anders bo på villan några veckor. Några veckor bodde vi på skilda ställen p.g.a. jobb. Att bo på skilda ställen var ingen höjdare.
·         Jag jobbade för andra sommaren på biblioteket och kunde igen konstatera att jag trivdes bra.
·         Fr.o.m. sommaren har jag skrivit på min gradu-avhandling. Projektet är dock ännu inte avslutat. Jag har lärt mig en hel del. Men arbetet tär på krafterna!
·         Även detta år besöktes Pieksämäkilägret. Negativt var att jag inte kunde vara där under hela lägret, positivt var att jag nu för andra gången hade Anders med mig.
·         En sommardag spenderades med Anders och två vänner vid Särkänniemi. Jag fintade åksjukan och kunde njuta av nöjesfält igen.
·         20 augusti firade jag och Anders vår första bröllopsdag. Vad mäktigt att ha fått leva ett helt år tillsammans, och förstå att detta bara är början!
·         Under året fick jag för första gången på nära håll följa med en graviditet, samt sedan för första gången bli moster och sedan även fadder. Härligt!
·         Jag fick flytta tillbaka till Åbo, till vår egentliga lägenhet, och glädjas över att ännu en liten tid få vistas i Åbo. Även om jag snart började längta mycket till Österbotten.
·         Under sommaren fick jag för första gången ta med Anders till mina släktingar i Sverige och till Hofors. Vi utforskade även Stockholm. I oktober gjorde vi en resa till London, där vi besökte Sofia.
·         Under vårterminen upplevde jag en down-period i min tro, medan en tydlig vändning skedde under sommaren. Hösten har kanske varit den mest spännande tiden med Gud hittills. Han har lärt mig så mycket och jag ser att Han fortsätter att leda mig.
·         För första gången har jag på allvar fått börja fundera på flytten tillbaka till Österbotten. Det känns spännande att få börja återvända hemåt. (Här får jag dock påminna mig om bibelordet Ords 16:9 ”Människans hjärta tänker ut sin väg, men HERREN är den som styr hennes steg.”)
·         Under hösten fick jag för första gången pröva på modersmålslärarjobbet.
·         Under slutet av året började jag intressera mig lite mer för flöjtspelandet igen och under jullovet fick jag lära mig lite om pianospelande. Får se om år 2013 blir ett mer musikaliskt år än tidigare?

2012 bestod inte av så många remarkabla händelser. Däremot bestod året av stora svängningar. Först var det flytt till Vasa. Sedan flytt till Åbo. Först var det en tung period jag hade i min tro. Sedan en väldigt inspirerande och glädjande period (som fortsätter). Ett nytt liv föddes och jag fick bli moster till det livet. Graduskrivande och studieplanering har berett mig veckor av ångest. Samtidigt som tanken på ett snart kommande liv i Österbotten gett mig framtidshopp.

Det här året har inte varit det bästa i mitt liv. Det har varit ganska tungt på många sätt. Men jag har fått börja lära mig att lita mer på Gud, att kunna glädjas även om omständigheterna är jobbiga. Och det mest glädjande av allt har varit, att jämsides med tunga perioder så har jag sett hur Gud har arbetat med mig och lärt mig saker. Att se Gud verka bereder mig en djupare glädje än något annat. Det jag ser mest framemot med 2013 är att se hur Gud leder mig och Anders framåt.